Innan jag ens har börjat att skriva detta inlägget hinner säkert tårarna rinna nerför tangentbordet. För vart tar allt vägen, personer förändras, dom försvinner. Jag måste skriva av mej någonstans, hur svåra dom här senaste månaderna har varit, jag har förlorat mina allra närmaste vänner, och en av mina allra bästa vänner. Det har varit ett väldigt tufft halvår, med tårar, ilska, besvikelse. Det man fått reda på, sanningen som kom fram, alla vännerna som svek. Och man inser hur stark man är var, och klara av så mycket. För jag älskar mina vänner dom är allt, och känslan av att förlora någn påriktigt är den värsta känslan som finns, som jag ingen här i det här avlånga landet, eller någon i hela världen vill ska känna. Det jag är rädd för är att känna samma sak igen, klumpen i halsen om dagarna, osäkerheten som växte fram i mig, dag för dag som går så kännde jag det. Jag saknade det jag hade förut, så oerhört mycket. Jag var påväg att ge upp, för jag orkade verkligen inget mer. Men nu? Nu har jag förändrats så otrligt mycket, det är nästan svårt att fatta hur mycket jag har förändrats från att va den tuffa tjejen som jag alltid har vart till den lilla, nästan lite blyga tjejen, MEN med med självförtroendet, troendet att man ska lyckas med livet. Att inse att ingen är perfekt, det gjorde jag. Och den faktan gjorde mej till en heeelt annan person, jag vet inte hur det skulle va för någon annan, men för mej funkade det iallafall. Det tycker jag man ska försöka med om man är påväg att ge upp, att inse att ingen är perfekt och att alla gör fel, men man lär sej av sina fel, det gör man. Det är sant, det lovar jag till hundra procent. 

 

Men nu, nu vill jag bara tacka alla mina nya vänner jag fått, som fått mej att höja självförtroendendet, att tro på mej själv, Och det är är en del av mej. Det är så sjukt enligt mej hur vänner kan betyda så mycket och göra en sån skillnad i livet. Det begriper jag inte, men jag älskar dom, dom är en del av mitt hjärt aoch jag har hittat dom sanna vännerna. Och blivit kär. Och med den meningen avslutar jag detta inlägget, kram på er alla och alla där ute, stå för den NI är.